Åldrande

....så, mest troligt ingen tumör i Jasons tass, SKÖNT!!
Det fanns redan en förändring / lös benbit eller nåt, på bilderna från 2009, så det är en gammal skada, som nu har börjat göra så ont att Jason haltar, och att tassen tar mera stryk.
Jason är ju "bara" 8 år, vilket inte ska vara någon ålder för en aussie... men då kanske inte en aussie ska väga 30 kg heller? Och han är absolut inte överviktig, bara stor..

Så, nu får han väl bli 100% pensionerad, igen, har ju försökt det tidigare, men inte riktigt lyckats.. Men nu får han smärtstillande, och är ju dopad, så då får han iaf inte tävla, även om det vore kul att tävla rally lydnad med honom..

Jag hade ju planerat att Jason ska bli minst 16 år.. och det får vi väl hoppas att han blir.. han är min maskot, och kommer få vara 100% maskot nu framöver :)

Det har ju blossat upp en hel del cancer inom rasen senaste tiden, och man blir ju lite orolig.. men som tur var så är Jason helt frisk, iaf vad vi vet :)

Jason..

... för x antal år sedan trampade Jason på en metall apport när vi tävlade i Gällivare, han ska ju alltid leka med apporten innan han plockar upp den, och råkade trampa på den, och få en tå ur led..
Redan då var det prat om att ta bort tån, men jag ville gärna ha kvar den, så länge som möjligt..

Nu har han börjat halta lite på frambenet, och han trampar även över, tassen är platt. Så jag ville gärna kolla upp hur det såg ut, så ett veterinärbesök bokades.
Röntgen visade lite förändringar i tålederna, och även en konstig sak, såg precis ut som en sopp bredvid ena tåleden.. En tumör??
Ska leta fram bilderna som togs tidigare, när han fick en tå ur led, och se hur det såg ut där, om den konstiga knölen fanns där då, eller om den är "ny"..
I värsta fall är det cancer, och vid tveksamhet, ska tån tas bort och skickas in för provtagning..

Jason är iaf lika glad och sprallig som han alltid har varit, jag får vara glad att han har hållit så länge som han har, han är en stor (30kg) hund, men tror han är en liten smidig vovve som kan flyga..
Jason är nu även han pensionerad.. och av mina 5 aussies (räknar inte med Qlan) så är det endast Takida som är "hel" Eller, Bodie och Quoia är ju oxå hela, men pensionerade pga ålder :) Nåja, dom lever det ljuva livet här på gården och verkar trivas med det :)

Så, det kanske är dags för en ny liten aussiebebis här hemma....? :)

När är det nog?

När vet man att det är dags? Jo, man vet.. man ser det i deras blick, på deras sätt...
Pratar om att ta det där stora tunga beslutet att låta ens bästa vän somna in, att få lämna smärtan och bege sig till de eviga gröna ängarna, som måste finnas där på andra sidan!!

Jag verkligen hatar att ta det beslutet, och ju fler hundar man har, ju oftare måste man göra det, och ni ska inte tro att det blir lättare bara för att man har flera hundar! Jag älskar mina hundar, och att behöva avsluta deras liv gör så ont....så jäkla ont!! Ibland hinner man förbereda sig, och ibland inte, vet inte vad som är värst, eller bäst, eller hur man nu ska säga det.. Men oftast känner man på sig när det är dags, jag vill verkligen inte att mina hundar ska gå i smärta bara för att jag vill ha kvar dom, nej, man får inte vara ego i ett sådant beslut!!

Men, just nu är inget beslut taget, ingen har fått sluta sitt liv på länge, men jag vet att det närmar sig..

Varför jag skriver detta? I går fick jag den blicken från Sonic efter han hade ätit, jag försökte gosa med han, pussa han på nosen, men han vred bort huvudet, så olikt honom.. hans ögon såg trötta och slitna ut, inte alls glada och spralliga som dom annars är.. och jag vet ju att han har bekymmer med sina framben, kraftig artros och senor som inte håller, men han ska få vara med som vanligt så länge han är glad och sprallig, sen ska han få slippa..
Så, jag är förberedd på det, eller kanske inte, för paniken jag fick igår när jag såg i hans ögon att något inte stod rätt till, var enormt, jag är ju inte alls redo!!!
Efter nån timma, kom han in, han ligger gärna ute när det är varmt, och jag ser att han är svullen på nosen, och tänkte att det var ett getinbett och börjar kolla i munnen, där hittar jag en bruten, rutten, tand, och det rinner var från hans tandkött, aj, han har ju riktigt ont!! Han var låg och ville bara sova, man såg hur ont han hade.
En orolig natt, är det dags för han att få slippa nu, eller ska jag låta han opereras ännu en gång? Tankarna snurrar, han är ju annars så glad och nöjd, men jag vet ju att den dagen kommer förr eller senare, då hans ben inte orkar med han...

Men nej, det är för jobbigt att ta det beslutet! Vi åkte till veterinären, där sövdes han ner, och tre tänder plockades ut, och den tandsten som fanns togs bort.. Nu sover han "ruset" av sig här hemma, han får vara våran nallebjörn en stund till!! Hoppas han får tillbaks glöden i blicket igen!

Flera av Sonics tänder är rätt nerslitna, han är ingen hund som jämt bär på saker eller tuggar på saker, och efter hans fraktur, artros och annat, så börjar jag fundera på om han är skör på något sätt, att hans tänder och skelett inte är lika stärkt som hos en frisk hund.. Mina funderingar.. men är glad att han inte har några valpar efter sig, som kan drabbas av samma skörhet... om det nu är något sådant... Eller så är han bara ett måndagsexemplar...

Finlandsresan skulle påbörjas idag... om den blir av eller inte har jag inte beslutat än, det kostar ju en del att resa, och reskassan försvann ganska snabbt i morse...

Lita på hunden

....det har blivit en hel del morgon pass med spårning senaste veckan, vilket är riktigt skönt! Att komma ut tidigt, och hinna med att aktivera iaf två hundar innan lunch :)
Takida utvecklas fint i spåret, nåt bakslag har vi haft, men annars går det åt rätt håll.
Idag ville jag prova nåt nytt för Takida, och mig med Takida, nämligen att gå ett helt främmande spår, som jag inte har någon aning om hur det går.. Spännande värre!

Marielle gick ut ett spår, där hon markerade starten och sen traskade hon iväg... jag gick ut spår åt hennes hund under tiden, så hann inte se något av spåret.
Ville se om Takida kan ta sig runt ett spår utan min hjälp, för jag är helt säker på att om jag vet vart spåret går så hjälper jag henne, ibland med flit, och oftast omedvetet, vilket inte alls är bra, då hon blir beroende av mina hjälper..

Så, vi tog oss faktiskt runt spåret, en pinne missade vi, och det var hur nyttigt som helst! Bara det att få lära sig att läsa sin hund, när spårar hon, och när spårar hon inte? Enormt bra var det! Vid två vinklar tappade hon bort sig ganska rejält, men fick helt enkelt lösa det själv, vilket hon gjorde, och jag tror att det även är nyttigt för henne, att känna att hon leder mig och har kontroll, att jag inte kan styra henne, eller hjälpa henne, men att hon är drottningen i spåret! Så flera sådana spår blir det!
Man fick nästan tävlingsnerver där man gick :)

Qlan fick ett appellspår, med rätt lång liggtid och okänd spårläggare, hon har fart och motivation i spåret, ibland går det lite för fort, men jag verkligen älskar hennes motor! Gör så ont i hjärtat att hon inte är hel i kroppen.. :(

Efter spåren åkte vi och badade i älven, eller hundarna badade i älven.. söka frolic under vatten är visst jätteroligt ;)

Ledarskapsfunderingar...igen.

Ni som har läst min blogg ett tag, kanske har sett mitt inlägg om ledarskap, som jag skrev för ett bra tag sen, och hur jag ser på det med ledarskap.

Man blir ju upprörd när man hör valpägare få till råd att det första ni ska lära valpen är att ni bestämmer och ett "sch" ord som ni kan korrigera med.. men hallå? Vad är det för fel att bygga en relation på att försöka bli vänner, som vi människor gör med varandra? Nä, det är väl fel, för risken att hunden tar över och blir våran ledare är för stor....!
Då är det väldigt konstigt att jag som lever med just nu 29 hundar, och 3 katter, ALDRIG har sett att mina hundar har försök ta över ledarrollen från våra katter, för visst är det ju katterna som bestämmer :) Har heller aldrig sett katterna på något sätt försökt att ta över ledarrollen över hundarna (fast dom har nog redan den) Katterna är väl kanske de som bestämmer här hemma, eller iaf tror dom det ;)

Jag tror faktiskt inte att det är så att olika arter kan ta över en annan art på det sättet ledarskaps fantasterna pratar om att ta över.
I skogen lever vilda djur, och jag tror inte att en ren försöker bestämma över en älg..

Nä, ha kul, bli bästis med ditt djur, så kommer du hur långt som helst!! Visst ska vi ha regler, som djuren måste anpassa sig efter, men jag har extremt få regler, och mina hundar lever ett sådant liv att om dom hade varit ute efter en ledarroll, hade dom tagit den.. men dem är hundar, och vi är människor, och vi lever i harmoni med varandra, så alla trivs :)

Nåja, nog om det!

Idag har vi vallat lite igen, och idag kändes det mest som ett stort förvirrat pass.. så nu ska även vallträningen planeras noga!! :)

I kväll spårade vi och det gick hur bra som helst!! Riktigt roligt var det, Takida hade sug i spåret och plockade alla pinnar! Så hon kan nog även bli en spårhund :)

Att planera sin träning

Jag är ju verkligen inte en som dokumenterar allt i träningen, eller skriver långa träningsdagböcker, det ids jag inte (tyvärr kanske) Men jag försöker iaf ha en plan med min träning och ibland skriva ner hur träningen gick med enkla ord. På slädhundarna dokumenterar jag bättre, men inte mycket, jag skriver distans, tid och spann uppsättningen, även väder och spår. Men det går faktiskt att göra med en app på min mobil, så den sköter det mesta där ;)

Men iaf, jag tycker att man ska försöka planera sin träning, ska man ut och träna ex. vis lydnad är det så lätt att man åker till träningsplatsen, tar ut hunden och kör på, helt utan någon plan. För det mesta tränar man det som annars går bra, för vi vill ju att det ska se bra ut ifall någon tittar på oss? Vi kör lite fotgående, nån inkallning m.m, och tänker väl heller inte så mycket igenom hur det går, eller vad vi behöver träna mer på.

Vid att träna så tror jag det tar längre tid för oss att få fina moment, vi, eller hunden, vet inte vad vi tränar, och vi belönar lite var som helst, när hunden gör bra ifrån sig.
Jag tror så här: om man avsätter minst 5 minuters träning varje dag, där man innan har planerat (jag skriver på en post it lapp) vad man ska träna och vilken del man ska fokusera på, så blir träningen mycket bättre än om jag tränar 1-2 timmar med blandade hela moment, visst ska man träna hela momenten ibland, men det finns alltid delar vi kan jobba extra med.
Jag skriver ex.vis att jag ska träna fotgående, vänstersvängar. Då fokuserar jag på vänstersvängarna och försöker få in så många vänstersvängar på så kort tid som möjligt, för att få belöna de bra och för att hunden ska förstå vad vi jobbar med. Bara fotgående är ju en massa olika delar vi kan jobba med, bland annat starter, vändingar, attityd, följsamhet, kontakt, + massa mer :) Och jag börjar faktiskt tycka att fotgående är riktigt roligt när jag ser på det så, och inte bara som en transport :)

Så om man har en liten plan med sin träning tror jag att träningen ger mycket mer, och vi ser snabbare resultat :)

Jag har varit tre dagar i Boden nu, Söndag var det spårkurs och Måndag, Tisdag var det tävlingslydnadskurs. Det är så roligt att hålla kurs, och att efterfrågan är så stor som den är! Har tränat lite med Takida som fick följa, och det är så kul att träna med henne nu, hon är helt obrydd i nya ställen eller störningar, och en riktig buse i träningen, precis som jag vill ha det!! :)
Hon fick även spåra på en äng för första gången, och det gick riktigt fint, inga tveksamheter alls, full fart!

Berg och dalbana

Det går ju upp och ner här i livet, ibland rullar allt på och det är frid och fröjd, något vi kanske tar för givet och "glömmer" att uppskatta det, medan när det är motgångar och tråkigheter i livet, då känns det som att det aldrig går över och man vill bara ge upp..

Här är det blandat just nu.. vissa saker går riktigt bra, medan andra inte alls går bra.. Vi börjar med det tråkiga.
Sonics framben är ju rätt slitna nu, det är full fart på honom, men han haltar och blir sliten.. men så länge han är glad och pigg får han hänga med på de flesta aktiviteter. Han får dock stanna hemma när det är promenad med alla hundarna, då det är mycket spring och högt tempo..
Sen har vi Jason då, som efter en promenad här förra dagen haltade på ett framben... och även det ser ut som Sonics framben.. konstigt att dom båda ska drabbas av "samma" symptom så nära varandra... blir lite orolig, och funderar på om det kan vara brist på något.. Enl. veterinären så är det nog bara slumpen, och att deras kroppar inte håller för ett så aktivt liv. Jason väger ju 30 kg, vilket är tungt, och han tror väl att han väger hälften..
Jag hade ju planerat att Jason skulle bli minst 16 år, halvvägs är han, och jag hoppas verkligen jag får ha kvar mina pojkar länge till!!!!! Det gör ont i hjärtat att behöva lämna dom hemma vid dom roliga promenaderna..

Takida har fått spåra nästan varje dag, och det blir faktiskt bättre och bättre!! Blir ju lite arg på mig själv ibland, och hör mig själv hur jag säger till mina kursdeltagare hur man faktiskt måste träna för att bli bättre, och hur man kan träna, så går jag själv och "ger upp" utan att ens ge det en chans, bara för att Jason spårade klockrent från hans första spår..
Så nu blir det massor med spår på Takida framöver, och jag har faktiskt fått tillbaks motivationen att spåra, efter att jag har fått intala mig själv om att hon faktiskt jobbar bra, även om det går sakta och med nosen högt ibland, hon behöver rutin, och det får man ju bara med träning! Så nu är det roligt att spåra igen :)

Nu väntar tre kursdagar i Boden, ska bli roligt!!

Vallning och agility

Oj vad det finns mycket roligt man kan göra när man har hund :) Tänk om dygnet hade haft flera timmar, så hade man kanske hunnit med allt man vill göra...

Nåja, idag var vi och vallade får, det är ca 1 år sedan sist vi gjorde det, i Finland förra året. Takida har ju inte fått så mycket träning, men nu hoppas jag att vi ska hitta tid till det och försöka forma henne till en fin liten vallhund, vilket hon var stora stunder idag. I början var hon lite het, så klart ;) Men efter lite träning gick det riktigt fint, och hon jobbade lugnt och sansat, riktigt riktigt fint!! Och det är ju sååååå mysigt med får!!! Och så roligt att jobba ihop med fåren!

Lite vila i bilen, sen upp på klubben där vi hade inofficiell agilitytävling. Jag dammade av Quoia, som fick köra två starter och Takida fick köra en start. Takida har aldrig kört agility, hon har sprungit genom nån tunnel på skoj, men vi tog oss runt, även om vi sprang förbi och runt några hinder ;) Quoia gjorde fina lopp, men jag ställer mig i vägen ibland, är riktigt dålig på det där med handling ju ;) Vi hade roligt och det är det viktigaste av allt!!!

Spår...igen, och lite sök på det :)

Oj vad jag bloggar nu då! Hoppas det finns någon kvar som orkar och vill läsa min blogg??

Igår var det sökträning, förra veckans sökträning gick strålande, såååå kul, och en peppad hund, igår gick det skit....,eller det kanske var att ta i, men inte alls samma flyt, och jag vet nog vad det berodde på.
Vid handlingen av våran mat på dagen köpte jag två tuber skinkost, gott och mjukt, perfekt som belöning hos figgarna.. köpte även leverpastej att ha i belöningsburkarna, för att få lite extra gott godis, och variera oss från frolic och korv.
Första passet med mjukosten, hon sprang fint ut till första figgen, snabbt tillbaks och över till nästa, sen var dom figgarna helt ointressanta.. mjukosten fungerade inte alls, då var det roligare att söka något bättre...

Andra passet med leverpastejen gick lite bättre, då sprang hon iaf ut till figgarna varje skick, men inte samma driv som hon brukar.. så det blir att gå tillbaks till den vanliga belöningen ;)

Idag var det spår igen, ett spår lagt av någon annan. Hon fick ett appellspår med leverpastej burkar i, plus två pinnar.. och pinnarna är ju helt klart roligast, då får man ju frolic ;)
Starten är enormt trög, men när hon väl kommer igång, spårar hon sig runt och hittar allt... så jag måste helt klart sänka mina skyhöga krav, och börja känna mig nöjd med hennes spårande.. och ge henne en chans att förstå vad det är och hur kul det är :)
Så nytt spår i morgon, med pinnar som belönas med FROLIC!!

Vampyrs valpar växer enormt snabbt, en vecka är dom nu, och snart börjar ögonen att öppnas, så mysigt än så länge, och det ska bli spännande å se hur dom utvecklas kommande vecka oxå, händer mycket nu, i rörelser och annat!!

Spår...

....har man en spårhund som Jason, är det svårt att känna sig nöjd med dom andra hundarnas spårarbete.. Han är grym, och så säker i spåret, han har även ett driv och släpar gärna med mig genom hela spåret, han älskar det!! Sonic har ju varit lite segare i spåret, men med mycket jobb fick vi till ett ganska bra spårarbete även där, inte alls samma fart, drag och säkerhet, men han tycker det är roligt och gör så gott han kan :)
Sen har vi Takida då... som verkar tycka det där med spår är skittråkigt.. hårda spår gillar hon bättre än skogsspår, men det osar inte direkt motivation och glädje av henne i spåret, hon gör det hon ska, alltid på hårda spår, och oftast i skogen, löser svårigheter som korsande spår, övergånger på väg, bäck m.m. Hon spårar gärna med rätt hög nos, och spåret är verkligen inte det viktigast som finns.. Men hon tar sig runt..
Idag fick hon först ett hårt spår, där det var ett korsande spår, hon startade lite knackingt som vanligt, kom igång, och skötte övergången fint, hon stannade till, kollade av och fortsatte på rätt spår. Hon tog sig till slutet och äter sitt godis som belöning, och leker med leksaken.. Sen fick hon ett skogsspår, med 4 godisburkar och leksak som slut.. startar rätt bra, och spårar på, men sakta.. det är verkligen skritta framåt, och vädrar på annat, kolla av andra (säkert vilt) spår.. var ca 20 meter mellan varje godisburk, för att kanske få upp lite mer sug.. hon tog båda vinklarna riktigt fint och spårar sig runt, men helt utan motivation.. tredje spåret, ett godis spår, där jag la godis i mina fotspår, men dom har hon inte tid (?) att äta, hon spårar sig fram, äter nån godis, och tar sig till slutet.. det var ett rakt spår, så funderade om hon var inne på att det alltid går rakt, och att hon "lullar" på rakt fram, för då hittar hon nåt.. så nästa spår blev 1,5 meter rakt, sen vinkel, vilket hon tog klockrent! Men även där helt utan motivation, eller helt utan är väl fel att säga, då hon iaf spårar, men hon känns inte motiverad i spåret..
I söket går hon som en kanonkula, riktigt, riktigt fint, så det är helt klart hennes grej.. men spår är sååå mycket lättare att träna själv.

Jag måste väl bara bestämma mig för att lägga lite tid på spåret, och inte endast spåra en gång i mnd :) Så nu ska jag försöka lägga iaf ett spår åt henne varje dag i en vecka, olika typer och längder, men iaf nåt spårarbete varje dag, och se om det blir någon bättring. Utvärdera det, och se om vi ska lägga mer tid på spåret, eller skita i det :) Man kan ju inte göra allt..

Team Sweden...

...vid förra blogginlägget funderade jag varför jag bloggade, var ju nåt jag skulle skriva.. men glömde bort det :) Nu kom jag på vad det var, och det är att jag är uttagen till Team Sweden (Slädhund)  2013/2014, känns roligt och det ger helt klart en massa motivation, så nu ser vi fram emot den kommande säsongen!!

Det finns just nu 12 hundar, som förhoppningsvis ska springa framför släden till vintern, och vi kommer att satsa stenhårt för EM, som mest troligt går i Frankrike, spännande :) 
2 av hundarna, Winna II & Xenon är unghundar, och det blir deras första säsong, men jag är inte orolig, dom fick bra inkörning i våras, och är redo för en vinter med dom vuxna vovvarna, som består av ett gäng 4 åringar, som börjar bli rutinerade! Vintage är ny, men hans fem syskon gjorde ett kanonjobb i mitt spann i vintras, så jag tror nog att han ska ta sig in där oxå, nu får det bli höst, så att vi kan köra igång träningen på riktigt igen ;)

Och just det... sponsorer sökes ju oxå, det kostar på att ligga i topp, vill ni vara med i vårat team, hör bara av er!

Blixtrar och dunder

Åkte upp på bruksis idag, för att träna lite lydnad med den svarta... lämnade ett soligt Pojkkijärvi, och såg fram emot träningen.... när jag kom till bruksis började det regna, nåja, vi är ju inte gjorda av socker, så lite regn klarar vi av.. sen öppnar himlen sig, och då var vi redan dyngblöta, så då var det lika bra att fortsätta träna ;) Takida brydde sig inte i regnet, och det var ju skönt, är inte så ofta vi väljer att träna i sådant väder.. Sen åskade det lite oxå, eller inte lite, det åskade enormt mycket, och hårt, och blinkade av blixtrar hela tiden, en gång tror jag till och med att det slog ner i oss, för Jennys hår stod rakt upp.. och jag fick en brutal huvudvärk.. Takida brydde sig inte alls i åskan, och vad taggad till tusen att få träna, skönt att se!! Vi lekte mest, och försökte få in nåt träningspass, men mest hade vi roligt i det tråkiga vädret.

Valparna växer för varje dag, det är så underbart att bara sitta och titta på dom <3

TopDog (mitt företag) har en sida på Facebook, sök på topdog, och gilla sidan för senaste nytt. Nu planeras det temakvällar, där vi fokuserar på olika moment, och ni får välja själv vilka träffar ni vill gå, bra eller hur?

Valpar...och ännu mera sök

I natt kom valparna, en kull med nya stjärnor som förhoppningsvis ska springa järnet framför släden om några år, alla mår bra, och det blir så mysigt att föda upp dom, iaf dom första veckorna ;)
9 valpar fick Vampyr, pappan till valparna heter Waf, och är en alaskan husky, och ledarhund på Milos Gondas spann, men bla seger i korta Finnmarkslöpet i vintras, och en hög med andra meriter. Blir en spännande kull att följa och se vad det blir av dom!

Ikväll var det dags för sökträning igen, och det är såååå roligt!! Dock är det enormt mycket mygg, enormt mycket!!
Takida fick två pass, ett pass "flying" som hon verkligen gillar, det är en svår och tung ruta, väldigt kuperad, men hon taggar bara igång på att det går tungt!! Andra passet la jag in en markering med lösrulle på första skicket, vilket hon skötte fint, sen 6 slag "flying" och avslutade med ett tomskick, och rakt över på andra sidan för en markering, underbart!!! Skulle gärna ha tränat sök en gång till i veckan, men det är svårt att hitta dagar då det passar andra.. Nåja, vi får vara nöjd att vi har en sökgrupp iaf, och det är så roligt att se hur Takida utvecklas på varje pass, tack vara duktiga figgar som vet vad dom gör och hur dom ska jobba, utan bra figgar blir det ingen bra sökträning!!