Jason...

....Kan inte fatta att du är borta...borta för alltid.. smärtan är olidlig och sorgen är enorm, varför just du??

För 1 vecka sen, Söndag kväll, var vi ute på promenad, Jason kissade mörkt gult, och jag blev orolig.. vätskade upp han, men urinet var fortfarande rätt mörkt.. Bokade tid hos veterinären och måndag åkte vi in, Jason hade kräkts hela morgonen, allt han åt och drack kom upp igen.. Jag tänkte att hans dåliga matlust senaste tiden berodde på att vi hade flera löptikar som han suktade efter, och att han kanske hade fått problem med prostatan eller nåt annat hormonelt, i värsta fall skulle jag komma hem med en kastrerad hund..
Men fel hade jag, hans buk och bröstkorg var fylld i vätska.. hjärtat syntes inte för all vätska och andra organ såg man knappt.. Blodprov visade infektion och jag hoppades verkligen på att det "bara" var en infektion och inte tumörer som det även kunde vara, men inget syntes pga all vätska på röntgenbilderna. Han sattes på dropp och mediciner, och vi åkte hem.. Han var uppegående, men vilade mycket och hade ont, och det ska mycket till innan Jason visar smärta... men han suckade och stönade.. Andades kort då lungerna inte fick plats att växa pga all vätska...
Pratade med olika människor och fick information om att man kan drenera ut vätskan så att det blir lättare för de att andas, så vi ringde till Lapplands djurklinik, de tittade på bilderna och det lät inte alls bra, så vi åkte dit.. kom dit på natten, Jason var rätt pigg och glad och hade ätit med bra matlust innan vi åkte, han hade fått smärtstillande så det var nog därför han var piggare.
Veterinären kollade igenom honom och ville lägga in han för att börja undersöka på morgonen, Jason fick sova med oss utan för kliniken, i våran bil, men om det skulle bli sämre skulle han in..
Han sov med mig i sängen, Jason sov, jag sov inte.. ibland somnade jag, men vaknade i panik för att kolla att Jason andas.. Jason sov, han var lite orlig och bytte sovställning ofta, men annars sov han, nära mig hela natten...

På morgonen lämnades han på kliniken för röntgen, ultraljud och blodprov.. hans organ såg inte bra ut, och efter en analys av vätskan i buken, som var blod, så visade den celler från elakartad tumör som hade spridit sig i hans kropp..

Det är som att få en kniv i magen, att höra de orden.. Att det inte finns något att göra.. att Jason kommer dö.. bryter ihop totalt och vill bara träffa min hund.. Jason  kommer in och är glad som alltid, att veta att hans liv är slut.. det värsta jag varit med om.
Jason fick åka hem med oss, så att vi fick ta farväl av honom.. Jason är väldigt pigg för att vara så sjuk, veterinärena är förvånade över hur pigg han är, men han mår inte bra.. Han hade inte levt länge till..

Tusen tankar snurrar, världen rasar ihop.. vi kör de 12 milen hem, stannar och fikar och myser med Jason.. kommer hem, och bara kramas med han.. Hur länge han skulle få vara med hade jag inte beslutat.
Hemma ligger han mest i soffan och vilar, han är med ut, men går lite halv vingligt fram, men är glad.
Han tycker det är jobbigt när de andra hundarna kommer nära, han suckar och stönar, inte arg eller sur, men jag ser att det är jobbigt för han, han som är alla de andra hundarnas stora hjälte och förebild, han vill nog inte att de ska se han så här, och då besluter jag mig, han ska inte behöva känna så, han ska få slippa..
Vi går ut och leker med hans boll.. han leker med bollen, springer efter den, hämtar den och kommer till mig med den, som att han tänker att " matte, du tycker det är så roligt att leka med bollen, så då gör vi det" Jag gråter hela dagen, Jason tröstar mig.. han vet inte vad som väntar honom.. Han äter godis, han tittar mig djupt i ögonen och han gör allt han kan för att inte visa sig sjuk..
Han fick somna in i tisdags, i min famn, det jobbigaste jag har varit med om...!

Dagarna efter det har varit i en dimma, jag är i chock och kan inte fatta att han är borta.. Jason var en väldigt speciell hund för mig, och det är den största förlusten jag varit med om..
Det tar enormt hårt när man inte hinner förbereda sig, när han revs bort helt plötsligt.. Jag är så jäkla arg!! Varför?? Försöker hitta en anledning.. Att aussieflocken har gått från 6 till 3 på 4,5 mnd är chockerande, att förlora mina två pojkar till cancer är fel, så jäkla fel!! Vad gör jag för fel som förtjänat detta??

Det sägs att de finns där, att de hela tiden är med oss, att de har koll på oss och att de har det bra med alla andra änglahundar där någon stans, men är det verkligen så? Eller är det bara nåt vi försöker intala oss för att det ska kännas bättre? Varför får jag inga tecken från Jason då?
Han är borta.. och jag hoppas att en dag känna att han är med mig, för jag kan verkligen inte leva utan honom, och just nu är varje dag en pina att ta sig igenom.. Skulle kunna göra vad som helst för att få tillbaks honom..

Jag älskar alla mina hundar, men Jason har alltid varit speciell, han har varit en stor del av mig, svårt att förklara, men att aldrig få borra in mig i hans päls och få hans tröst mer gör att jag bryter ihop mer och mer..

Sov gott älskade vän, jag saknar dig så jäkla mycket!!

EM GULD!!

Ja, som rubriken säger, så har vi tagit EM GULD i helgen!! Helt otroligt härligt!

Dock har jag inte bloggat på väldans länge såg jag, och det beror dels på enormt mycket jobb nu under vintern, och det ihop med en intensiv tränings och tävlingsperiod, så hinner man inte med, så här kommer ett sammandrag på vintern :)

Vi var ner till Hamar i Norge och körde Nordiska Mästerskapen i februari, där var det varmt och fuktigt, och en distans på 35 km. Hundarna kämpade, men saknade en hel del tryck i spannet, om det berodde på värmen eller reaktion på avmaskningen (Milbemax) kan jag inte säga, men iaf, de kämpade iaf på så bra det gick och vi slutade som tvåa!! Jag är riktigt nöjd med det, för det var en väldigt tuff klass med många super spann! Det gav tre dagars bra träning i varmt och tungt väder. Det är alltid roligt att tävla på Hamar, de har en jättebra arena och gör allt de kan för att tävlingarna ska bli så bra som möjligt!

Hem igen och ladda för SM, som i år gick på hemmaplan. SM helgen kom, hundarna kändes inte riktigt kanon veckan innan, vi hade ett tungt och jobbigt träningspass helgen innan SM, så då beslöt jag att vi skulle vila oss i form, och det gjorde jag rätt i, för på SM var trycket tillbaks i hundarna och de gick som kanonkulor. Det var extremt tuffa spår, vädret ställde till det, och även om spårgruppen gjorde allt för att spåren skulle vara bra, så ville vädret annat, så ännu en tung tävling, men hundarna var hjältar och vi tog SM GULD!!! Och vi blev även uttagna att representera Sverige på EM!

Veckorna mellan SM och EM gick snabbt, träningspassen planerades så att säkertheten kom först, två hundar var småskadade efter SM och jag var även rädd att få fler skador, så det blev försiktig träning, och även ett turistjobb, där de fick jobba tungt. Jag hade 12 hundar från början i träning, efter Nordiska mästerskapen blev Super skadad, och för henne är det vila till nästa vinter som gäller.. och med två till småskador och även två unghundar, så började det kännas lite oroligt.. På EM får man ha en pool med 14 hundar, köra med max 12 hundar i spannet och minst 8.. dagarna innan EM hade jag 9 hela, två som hade varit småskadade efter SM, men verkade återhämta sig, så 11 hundar fick följa.
När det är pool är det en hel del taktik oxå, vilka hundar ska vilas, hur ska man lägga upp det för att få ut så mycket som möjligt av spannet och det var även varvning, vilket betyder att vi kör två rundor på samma bana, det kan ställa till en hel del, då hundarna kan få för sig att de vill gå till målet efter första varvet, speciellt om det är tunga förhållanden.
Allt innan EM var osäkert, kommer det bli ett EM? Finns det nog med snö? Hur är spåren? Det gick rykten om att det var enormt lite snö på EM platsen, och att spåren inte var säkra att köra på. 9 anmälda i MD12 klassen, där 4 var från Finland, och lite orolig blev jag när det endast var en av de som kom till tävlingen, var det pga spåren, hade de bättre koll på hur spåren var och valde att inte starta pga säkerhetsskäl?
Jag hade planerat att åka dit några dagar innan EM och träna några svängar där, för att se hur banorna var, men spåren var stängda för träning..vilket oxå skapar oro.. Vi åkte till Rautavaara på onsdagen, och det var väldigt lite spår där... men tävlingen skulle genomföras, så det var bara att lita på den information vi fått och starta.
Jag gick ut som första MD (medeldistans)spann och valde att endast köra 8 hundar för att se hur spåren var och inte ha mer kraft än jag förhoppningsvis kan klara av.. Vi startade sent på dagen (13:50) 

Hundarna kändes pigga och gick fint, men redan efter några hundra meter svängde vårat spår av på nån typ av väg, där spåret var enormt löst och dåligt preparerat. Hundarna kämpade som hjältar, och i skogen fanns det knappt snö så där gick det snabbare. Det vräkte ner blötsnö varvat med spöregn och vi kämpade på, vissa delar av spåret var jag glad att endast ha 8 hundar i spannet, men det var även väldigt kuperat, så i backarna vore det bra med extra kraft. Första varvet kämpade vi på, och det känns tungt att åka ut på ett varv till när spåren är så tunga, men hundarna gick enormt bra och vi kom först i mål, och hade även kört 5 minuter snabbare än han som låg tvåa, och nästan 6 minuter snabbare än han som var trea. Hundarna var pigga och hungriga efter tävlingsdagen och det kändes bra, förutom vädret, det spöregnade... hela kvällen regnade det...

Dag två gick jag ut samma tid, och körde 10 hundar. Det hade snöat en del på natten, blötsnö, och idag visste jag ju om alla ställen där det var bra att ta det lite lugnt, så det kändes ok med 10 hundar, iaf innan start..
När vi kom ut insåg jag snabbt att de inte har preparerat spåren efter gårdagens tävling.. det var ännu lösare och hundarna sprang i sörja, det var hål i spåren, stora gropar, hundarna snubblade och hade riktigt kämpigt. Efter bara några km fick jag stanna och byta bort Vivi från ledarpositionen, då hon är den tyngsta hunden jag har och hade enormt kämpigt med spåren.. Sen fortsatte bara strulet, stora delar av spåret var väldigt löst, jag fick mycket strul och fick ankra flera gånger, det var dåligt ankarfäste och en gång drog hundarna iväg när jag var på väg tillbaks till släden, fick fångat den i farten, slängdes runt och tippade.. släpade efter de 10 hundarna och försöker få stopp på de.. tillslut stannar spannet, tar mig upp, och de rycker iväg igen, nu står jag iaf upp på släden, men har ankarna under släden, och under bromsen, så fick strula med det, inte alls roligt att känna att man inte har kontroll och att spåren är så lösa att man inte får stopp.. får till slut ordning på allt och kör vidare, genom slask, stubbar, rötter, vattenhål.. åkte på en stubbe i en kurva och flög igen, släpade efter, och kom upp.. hundarna kämpade och det är helt otroligt att de orkade kämpa, då de fick en hel del "stryk" av spåren, vilka hjältar! Att sedan köra ut på varv 2, då jag vet hur tunga, tuffa och farliga spåren är, kändes tungt, men jag tog det mer lugnt där vart spåret var värst, och nu, på andra varvet var det ännu värre, sönderkört och redan då mindre snö, en bäck hade gått upp och flera stubbar, stenar och rötter stack upp..

Med tanke på allt strul, dåliga spår och långsamt tempo delvis, gick vi iaf i mål först, och förväntade mig att de andra spannen skulle vara just bakom mig.. men inga andra kom, tog 10 minuter innan tvåan kom, vilket betydde att jag hade kört 8 minuter snabbare än honom och utökat ledningen. Han som låg trea efter första dagen var sjuk och kom ej till start, och ett spann till valde att bryta efter första varvet.. Jag var rätt upprörd när jag kom i mål och det kändes inte roligt att köra på spår där man kör sönder sig själv och hundarna.. När vi varvade ut på startspåret igen efter första varvet, fanns det inget spår alls, endast ett rakt fram mot starten, de hade inte ens idas köra upp de 30 metrarna vi skulle köra på för att komma ut på nästa varv.. det är svårt nog att varva, men utan spår är det ännu svårare.. Riktigt dåligt!

Hundarna var pigga, Vintage och Vikki, som varit småskadade, haltade igen, och några var rätt stela, men glada och hungriga var alla. Flera tikar löper och Vivi hade gått in i höglöpet, vilket gör att lite jobbigare, hanhundarna är lite ofokuserade och Laxen åt dåligt på morgonen, Vivi var även hon rätt jobbig och jagade efter pojkarna. Det skapar en del oro, speciellt när man är ute och reser, de bor nära varandra, och man får planera om rastningar i stället för att rasta alla samtidigt.. Men det gick fint :)

Det klarnade upp på lördagen, och blev minusgrader, vilket gjorde att allt frös till is.. Vasst och hårt över allt.. Hade kunnat bli bra om de kört runt spåren och pressat de på lördagen när det var varmt och mjukt, och sedan rivit upp utan på söndag morgon, men de gjorde inget med spåren.. Allt var osäkert och alla väntade på vad som skulle hända.. efter några timmar fick vi information att tävlingsledningen hade varit runt våra spår, och ställde in de större och lägre klasserna, då det inte fanns snö nog, och spåren var för dåliga.
Och helt plötsligt hade jag ett EM guld.. kändes lite halvkonstigt, då jag hade fokus på att köra en sista dag, men samtidigt skönt att slippa ta sig två varv till runt spåren.. Efter en stund till ställde de in alla klasser och då var det bara att packa i hop och vänta in prisutdelningen :)

Målet för den här vintern var att ta sig till EM, vilket vi gjorde, vi har kört tre mästerskap, alla har varit rätt tunga och det har varit en konstig vinter.. Att EM även gav en guldmedalj, känns riktigt roligt!!
Jag lägger ner en hel del tid och pengar på att nå mina mål, Det är slitigt och tung, men även superroligt och underbart! Jag prioriterar bort många grejer för att nå mina mål och för att förbereda hundarna så gott jag kan. Att träna flera hundar för ett mål kräver en hel del, och när det ger resultat känns det extra roligt!

Känns superkul med allt stöd jag får, alla grattishälsningar och att det är så många som uppskattar att följa oss, det ger motivation och värme!!

Även supertack till våra sponsorer, SVENSKA DJURAPOTEKET som ser till att våra hundar har hållit sig friska hela vintern, och en bra hälsa är viktigt!! Jag ger mina hundar Laxolja, som håller tassar och hud i bra skick! Kelp, som håller hundarna friska under den tuffa träningen, och Athlet.

ARAMIS TRADING, med PROFINE torrfoder, som våra hundar äter. Att få bättre pris på ett bra bränsle gör att vi kan ge våra hundar det bästa, då det kostar enorma mängder att hålla en hel flock mätta. Vi har matat med PROFINE energy i flera år nu, och det är verkligen ett superfoder!

Och finns det fler där ute som vill vara med och stötta oss, så är alla sponsorer välkomna ;)

Även tack till Jesper, mitt hjärta, mitt allt, som står ut med mig och hundarna, som ställer upp när det behövs och åker med på tävlingar!

TACK till alla som har hjälp till med hundarna, med att träna de ihop med mig, sköta de som är kvar hemma, peppa oss och hålla tummar och tassar för oss! Även stort tack till alla som hjälper till på tävlingarna!

Nu laddar vi för nästa mål, VM 2015! :)