Annars är hon en härlig liten valp, med en enorm arbetsfokus! Hon blev snabbt Takidas BFF, och dom var alltid med varandra. Och hon fick vara kvar hos mig... vilket jag är tacksam över.
Hon är en av dom lättaste aussies jag har haft, lätt att ha med över allt, social och superlugn inne.
Men hältan visade sig ibland, och magkänslan att nåt inte står rätt till fanns där.... 1 års dagen kom, 2 dagar efteråt åkte vi till röntgen, och den vänstra armbågen såg inte så bra ut.. veterinären rekomenderar en operation om några mnd när hon har fått bygga lite mer muskler.
Resultaten från SKK kom tillbaks och det var 1 på högra armbågen, och 2 på vänstra... Nåt man egentligen har varit berädd på, men det kom ändå som ett slag i magen...
Tankarna snurrar, veterinären sa att chansen för att hon ska kunna leva ett normalt liv som sällskapshund ser bra ut efter OP.... och vi har ju verkligen inte ett normalt liv.. hur ska jag kunna hålla en unghund lugn resten av livet? Här är det aktivitet större delar av dygnet, och jag behöver hundar som kan klara av det..
Alla mål och ambitioner krossas... det viktigaste är att våra hundar ska kunna hänga med på våra aktiviteter utan att behöva få smärta, jag behöver absolut inte tävla eller hårdträna en hund, men dom ska få vara med... och om Qlan inte klarar av det, så har hon inget bra liv här..
Det finns en mening med allt, och Qlan är en hund som bevisar det på många sätt! Hon fick en speciell plats i mitt hjärta redan hos uppfödaren, och jag brukar fastna för dom lite mer speciella hundarna, eller såna som har problem.. Qlan var en tuffing som valp, hon vaktade maten för sina syskon, högg hej vilt kring sig när någon skulle försöka ta nycklar som hon snabbt snodde.. en hund med mycket jävla anamma, som jag gillar ;) Från den dagen vi kom hem, tills nu, har hon varit en ängel! Social, älskar verkligen barn och hur lätt som helst... men jag vet vad som döljer sig där under...
Tanken på att låta Qlan flytta krossade mitt hjärta.. men man får inte vara egoistisk, och det bästa för henne är att komma till ett mer vanligt hem. Då hon älskar barn ville jag gärna att hon skulle få komma till en barn familj.. Och innan jag hade hunnit fundera så mycket på hur jag skulle hitta ett nytt hem till henne, så dök det upp.. Qlan är en hund man lätt blir kär i, och nu har hon varit några veckor i sin nya familj, och trivs bra där.
Jag saknar henne enormt mycket än, och Takida saknar henne massor, även om vi har ett gäng andra hundar, så var dom två verkligen ett par.. Varje gång jag tar in hundarna nu, så ska Takida ut igen direkt, som att hon kollar efter om Qlan är där... hon har rätt tråkigt på promenaderna nu, där hon får springa runt själv, dom andra gamlingarna lullar ju på i sin värld..
Så Qlan finns inte i våran hem mer, hon är på prov hos en familj, som bor några km från oss. Nu väntar en operation och jag håller tummarna att hon ska bli bättre efter den och klara av fler aktiviteter än nu..
Vi saknar våran lilla vappis, och det är skönt att kunna hälsa på henne :)
Motivationen för träning har varit rätt låg senaste tiden, men Takida tjatar på träning, så jag får väl skärpa till mig..
