Pratar om att ta det där stora tunga beslutet att låta ens bästa vän somna in, att få lämna smärtan och bege sig till de eviga gröna ängarna, som måste finnas där på andra sidan!!
Jag verkligen hatar att ta det beslutet, och ju fler hundar man har, ju oftare måste man göra det, och ni ska inte tro att det blir lättare bara för att man har flera hundar! Jag älskar mina hundar, och att behöva avsluta deras liv gör så ont....så jäkla ont!! Ibland hinner man förbereda sig, och ibland inte, vet inte vad som är värst, eller bäst, eller hur man nu ska säga det.. Men oftast känner man på sig när det är dags, jag vill verkligen inte att mina hundar ska gå i smärta bara för att jag vill ha kvar dom, nej, man får inte vara ego i ett sådant beslut!!
Men, just nu är inget beslut taget, ingen har fått sluta sitt liv på länge, men jag vet att det närmar sig..
Varför jag skriver detta? I går fick jag den blicken från Sonic efter han hade ätit, jag försökte gosa med han, pussa han på nosen, men han vred bort huvudet, så olikt honom.. hans ögon såg trötta och slitna ut, inte alls glada och spralliga som dom annars är.. och jag vet ju att han har bekymmer med sina framben, kraftig artros och senor som inte håller, men han ska få vara med som vanligt så länge han är glad och sprallig, sen ska han få slippa..
Så, jag är förberedd på det, eller kanske inte, för paniken jag fick igår när jag såg i hans ögon att något inte stod rätt till, var enormt, jag är ju inte alls redo!!!
Efter nån timma, kom han in, han ligger gärna ute när det är varmt, och jag ser att han är svullen på nosen, och tänkte att det var ett getinbett och börjar kolla i munnen, där hittar jag en bruten, rutten, tand, och det rinner var från hans tandkött, aj, han har ju riktigt ont!! Han var låg och ville bara sova, man såg hur ont han hade.
En orolig natt, är det dags för han att få slippa nu, eller ska jag låta han opereras ännu en gång? Tankarna snurrar, han är ju annars så glad och nöjd, men jag vet ju att den dagen kommer förr eller senare, då hans ben inte orkar med han...
Men nej, det är för jobbigt att ta det beslutet! Vi åkte till veterinären, där sövdes han ner, och tre tänder plockades ut, och den tandsten som fanns togs bort.. Nu sover han "ruset" av sig här hemma, han får vara våran nallebjörn en stund till!! Hoppas han får tillbaks glöden i blicket igen!
Flera av Sonics tänder är rätt nerslitna, han är ingen hund som jämt bär på saker eller tuggar på saker, och efter hans fraktur, artros och annat, så börjar jag fundera på om han är skör på något sätt, att hans tänder och skelett inte är lika stärkt som hos en frisk hund.. Mina funderingar.. men är glad att han inte har några valpar efter sig, som kan drabbas av samma skörhet... om det nu är något sådant... Eller så är han bara ett måndagsexemplar...
Finlandsresan skulle påbörjas idag... om den blir av eller inte har jag inte beslutat än, det kostar ju en del att resa, och reskassan försvann ganska snabbt i morse...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar