Sonic..

Sonic avslutade sin tävlingskarriär med ett Best in Show i fredags…

Nu är han 100% pensionerad, 5 år gammal….
Dagens veterinärbesök gav inte mycket hopp för framtiden. Röntgen visade att hans vänstra handled har kraftig artros, och även förändringar i den högra leden.
För snart två år sedan fick Sonic en fraktur i ett sesamben, som inte läkte ihop så förra sommaren opererades benet bort, och han återhämtade sig riktigt bra! Ny röntgen i januari, efter att han börjat halta igen, visade att det såg jättefint ut, men att han hade ett ledband i armbågen som var slappt. Så träning av det stod på schemat, något som också gick fint!
Men igår började han halta kraftig på vänstra benet, och två av tårna på tassen var platta, han trampade även ”över” och på en större yta av benet än endast tassen. Även en tå på högra tassen var platt..

Sonic är en enormt stärk vilja och han visar sällan smärta, vilket gör det svårt att veta när han har ont, eller något är på gång att gå sönder. Det går oftast så långt att han går sönder innan han visar något..

Ett liv som sällskaps hund är inget som Sonic fixar, han är enormt aktiv, och mår dåligt av att inte få vara med, något han har fått leva med större delar av de senaste åren. Men när man lever på hoppet om att det kan bli bra, för det har faktiskt funnits en chans att det kan bli bra, så står jag ut med att se min clown må dåligt för att han måste vara lugnt. Men den bästa lyckan är att se han springa igen, som bara han kan..

Artros finns det inte mycket man kan göra åt, förutom att ge han det han behöver för att försöka bromsa utvecklingen. Hans tår tar stryk och snart har han inte senor som klarar av att bära honom.. Han väger ”bara” 24,5 kg idag, inte supertungt för att vara en stor aussiehane, men hans kropp klarar inte av det hans skalle klarar av…

Sonic är en enormt glad och sprallig hund, så rolig att jobba med, och snygg som få! Jag har levt i hoppet om att kunna tävla honom igen nu till hösten, men så blir det inte. Visst, tävling är inte allt här i världen, men för Sonic är träning allt.. han älskar att träna!!  Och vad ska vi träna nu? När hans tassar inte ens orkar bära honom?  
Sonic som inte har svans, så han viftar på huvudet i stället när han är glad..
Som gör alla sina konster samtidigt när han vill ha sin boll…
Som visar upp sig som den stjärna han är..
Som alltid glider ner från soffan med ett dunk….
Sonic är och blir våran clown!

Livet är hårt! Saker som inte får hända händer, när vi minst anar det, eller förväntar det. Mycket händer i vårat liv just nu.. och allt verkar komma samtidigt, men det som inte dödar härdar..

Sonic är kvar hos oss, och kommer stanna hos oss till hans kropp inte vill mer. Jag kommer att njuta av varje minut med honom, för man vet aldrig när det tar slut… Han kommer få leva fullt ut, och ingen mer vila, även om det förkortar hans liv, så vill inte han ha ett liv där han måste vara försiktig, för att vara försiktig, det är inte Sonics grej, han vet nog inte vad det är..

Min älskade nallebjörn…. Varför ska livet vara så hårt??

Hundsamlare?

Kan man kalla sig en hundsamlare när man har 19 hundar? Man möts väldigt ofta över förvånad när man berättar att man har 19 hundar... Hur hinner du med alla? Oj, det måste vara dyrt... och många andra frågor får man, och jag får faktiskt en lite konstig känsla när jag berättar och människor blir förvånade, framförallt hundmänniskor, såna som endast har en hund.. Som att jag hela tiden måste försvara mig och verkligen trycka på att mina hundar faktiskt mår rätt bra.. För det tas lite för givet att när man har så många hundar, då hinner man inte med alla, och att slädhundarna är såna hundar som endast bor ute, i hundgård, och får ingen aktivering. Att dom är maskiner och skygga...

Och 5 aussies, hur klarar man av det?? Dom som kräver så mycket..? Men så här är det:

Jag har just nu 19 hundar, antalet varierar, ibland fler och ibland färre. Jag omplacerar hundar som inte passar hos oss, eller platsar i mitt tävlingsspann, och det låter jättehårt för en som verkligen älskar sina hundar, hur kan man omplacera en hund bara för att den inte platsar i ett tävlingsspann?
Jag är tävlingsmänniska ut i fingerspetsarna, och vill tävla på så hög nivå som möjligt, och för det krävs det lite selektering. Men, är det så att jag har en hund som inte passar på våran kennel av någon anledning, ex. vis att den inte är "bra" nog, så hittar jag ett nytt hem till den, inte vilket hem som helst, men ett hem som passar och där den hunden får det bra och blir älskad. Hundar som blir för gamla för tävlingsspannet får bli soffhundar :)

Mina slädhundar aktiveras dagligen, här krävs ingen särskild lydnadsträning förutom vardagslydnad, som inkallning och gå i koppel. Har nog ingen slädhund som kan ex.vis "sitt" på kommando, men det har vi ingen användning för :) Den viktigaste aktiveringen för slädhundarna är att få röra på sig, och det får dom, även om dom är just nu 13 stycken, så kan jag ta med mig alla samtidigt på promenaden, tillsammans med mina 5 aussies och Rask, våran weimaraner. Så den aktiveringen tar inte så mycket längre tid än för en hundägare som har en hund...
Under vintern är det träning med släde, men även då tränas fler hundar samtidigt.

Slädhundarna får även bo inne, och mysa i soffan, vilket dom älskar.

Och dom fem lurviga då? Om man planerar sin träning så räcker 5 minuter träning långt ;) Just nu är det endast Takida som får tävlingsträning, dom andra är pensionerade, och får aktivering som dom är nöjda med. Quoia och Bodie är nöjda med att få följa på promenaderna och leta nån pinne i skogen. Jason och Sonic får skogsträning, och lite rolig lydnadsträning, samma med Rask.
Jag tror nog att mina aussies är rätt nöjda med sitt liv, dom har även stenkoll på att vakta gården, och ha koll på slädhundarna.  De får även mycket fysisk träning.

Jag älskar verkligen alla mina hundar, och skulle inte byta bort mitt liv, jag lägger hellre mina pengar på hundarna än på nya kläder. Jag lär mig enormt mycket av min flock, och är så tacksam över att jag får leva med dom! Det mesta av min lediga tid går till hundarna, och det är det livet jag väljer att leva. Jag kanske inte har samma sociala liv som många andra, men har heller inget behov av det, man har ju facebook ;)

Av mina 19 hundar är 17 meriterade på något sätt....  dom 2 som inte har meriter är fortfarande valpar, så där kommer meriterna, det är jag säker på!

Slädhundarna har SM guld, resten av flocken har bruks, lydnad, vallning och utställningsmeriter...
Så JA, jag hinner med mina hundar, annars hade vi aldrig haft de meriterna... :) Hur jag gör, kan jag inte svara på, men det verkar fungera ;)

Och JA, min "hobby" är dyr.. sponsorer sökes ;)
Och ni är välkomna på ett besök när ni vill!! :)

Tiden....

....ja, vart tar tiden vägen? Den rullar på i allt för snabb takt, och alla dygnets timmar bokas upp.
Men jag ska inte klaga, gillar när jag har saker att göra, och när det finns jobb, roligt jobb :)

Skolan jag jobbar på kommer att stänga 20 Juni, vilket betyder att jag ska sluta som lärare, har jobbat med det i snart två år, och det har varit två utvecklande och roliga år, ett jobb jag för det mesta har trivts bra med, så lite trist är det att det tar slut..
Men jag har ju även försökt hålla igång kursverksamheten i mitt företag TopDog på sidan av heltidsjobb och träning av egna hundar. Det är enorm efterfrågan på kurs, och svårt att ta en paus, roligt när det finns intresse bland hundägare, och det är ju sååå roligt att ha kurs!!

Även efterfrågan på kurser på annan ort har ökat, och de flesta helger fram till hösten är nu uppbokade för kurser, vilket är superkul!!

Mer om vilka kurser som finns här i Kiruna hos TopDog och på andra ställen hittar ni på min hemsida: http://www.topdog.se/Topdog.php

Träningen av Takida inför en start i trean pågår för fullt, målet är start i Juni, för att se hur vi ligger till, tror inte vi hinner få till alla moment såpass bra att vi kan klara ett förstapris, men vi ska ha kul, och få en liten inblick i vad vi behöver lägga mera tid på, så förhoppningsvis kan vi klara av trean till hösten :) Hinner ju inte åka iväg och tävla så mycket, så blir hemmatävlingarna och ev. någon annan om tiden finns.

Har försökt få igång Sonic oxå, men vi får se hur det går. Han visar lite tecken på smärta när han har tränats, så det blir nog pension för honom oxå.. någon utställning till får han vara med på.. Känns ju trist att ha 5 aussies, där 4 har gått i pension.. Quoia är ju snart 10 år, och Bodie 12 år, så dom njuter av livet som pensionärer, Jason är 8, men fortfarande som en valp, så vi kommer köra lite rally lydnad och vallning.

Och slädhundarna är rastlösa och aktiveras så gott det går, den här tiden då säsongen tar slut, är det mycket spring i benen på de, men lite vagnskörning och promenader så lugnar de ner sig. Har även lite projekt på gång där, så vi får se hur det går :)

Lite från oss.. ha det bäst till nästa gång vi hörs! :)