Oj vad jag älskar min hundflock, och tänk vad mycket man lär sig av hundarna! Det är så härligt att se harmoni och glädje bland hundarna, och se hur trygga de är på sitt språk, och tilliten till mig, att jag inte utsätter dom för något som kan göra dom illa, vilket jag faktiskt gör ibland, men det behöver de inte veta ;)
Jag lägger enormt mycket tid och jobb på min flock, och då gäller det alla hundar, att alla ska fungera tillsammans och lita på varandra, vad som än händer! Och det gör de! Extra varm i hjärtat blir jag när jag tar in en ny hund i flocken, en hund som annars kanske har problem med andra hundar, inte van att leva i flock, är osäker, eller aggressiv, inte har ett tryggt och bra hundspråk, eller bara behöver umgås med andra hundar.
Oftast tittar inte ens mina hundar på den nya hunden, de läser av den direkt och brukar låta den nya hunden vara utan att de ens tittar på den, den får sitta (oftast sätter sig nya hundar på ett ställe) och bara titta på hur flocken gör, hur de leker, hur de springer, och så småningom brukar den nya hunden bli nyfiken, och våga mer, även när den börjar röra sig runt, bryr sig inte de andra hundarna, dom ger den nya hunden den tid den behöver för att känna sig trygg, hur dom tänker vet jag inte, men oftast lyckas de :)
Det är så enormt facinerande och lärorikt att bara sitta och titta, hur gör dom, och varför.. Jag är enormt tacksam att jag har den möjligheten, att jag har den harmoniska flocken jag har, och att jag får vara en del av flocken!
Jag har alla mina hundar lösa tillsammans, just nu är det 20 hundar, där yngsta är 5 mnd, och äldsta 12 år, blandat tikar och hanar, när det är höglöp, så får tikarna rastas för sig själv.
Jag tror att allt för många hundar, inte får chansen att vara just hund, vi styr och ställer för mycket, vi tjatar och babblar, i hopp om att de ska förstå vad vi säger.. De får inte utveckla sitt hundspråk på ett tryggt sätt, och frustration uppstår, vilket leder till problem beteenden, allt blir en ond cirkel och vi förstärker problemen, utan att vi egentligen vet om det...
En hund som är trygg på sig själv och sitt språk behöver inte hävda sig, den behöver inte bråkar för att få som den vill, det ser jag extremt tydligt på mina hundar. Jason har alltid fått vara med vid möte av enskilda problemhundar, han är en sådan hund som andra hundar kan tugga på, och han vänder bara andra sidan till, och vet att jag fixar det, det har hänt flertalet gånger, och han är enormt trygg i sitt språk. Nu får jag även se att mina andra hundar är så, till och med Takida ;) Hon som är våran polis..
Just nu har vi en 3 årig tik här, som har problem med andra hundar, och vakt.. hon fick komma in i våran flock igår, och det var inga problem, flocken gav henne den tid hon behövde, och hon blev tryggare. Vissa bakslag kom när det fanns saker hon kunde vakta, och Takida fick vara med om det vid ett tillfälle, där Takida oxå vänder sidan till och skyndar sig till mig, härligt Takida! Det jag hoppas på med denna hund är att hon ska hitta harmonin och tryggheten i sitt språk, vilket jag har sett på tidigare hundar, och bli en bättre hund för sin familj!
När jag tar in en ny hund i våran flock, gör jag absolut ingen stor grej av det, jag tar med mig den nya hunden in, och mina hundar tycker det är helt ok, och jag litar på dom. Ofta gör vi stor grej av det med hundmöten, hur och när de får träffa nya hundar och vi lägger oss i för mycket, jag har lärt mig massor av att bara se hur mina hundar gör, och det är att inte göra nån grej av det, så där har vi mycket att lära!!
Vi vill gärna att våra valpar ska träffa så många snälla hundar som möjligt, och när vi är ute och promenerar med valpen, så får den hälsa på alla snälla hundar vi möter, och valpen tycker det är riktigt skojsigt med alla hundar. Gör vi så med våra barn? Om ni är ute och promenerar med era barn, och träffar en annan familj på vägen, frågar ni då om barnen får hälsa på varandra? Och låter dom leka en kort stund innan dom dras iväg vidare?
Visst, det är ju roligt för valpen att träffa nya snälla hundar som den kan leka med, men valpen blir större, och förväntar sig lek och roliga saker vid hundmöten, som sedan går över i frustration när unghunden inte får hälsa, och sen när hormonerna börjar röra om i hundens kropp, blir frustration nåt annat, den kanske får hälsa och upplever att det händer nåt annat, den får andra känslor.. och där börjar allt.. vi är snabba att dra bort hunden och gå vidare, och vid nästa hundmöte blir vi lite oroliga och spända, och hej, där fick vi en hund som beter sig som ett monster helt plötsligt.... Vi skapar det monstret!
Mina hundar får inte hälsa på andra hundar när vi promenerar eller tränar, jag knallar helt enkelt förbi vid hundmöten.. de ska inte bygga upp en förväntan på lek eller annat när de ser andra hundar.. och måste verkligen hunden umgås med en massa hundar den inte känner? Varför? För att få social träning och bli en hund som passar in i samhället? Måste vi människor umgås med alla för att bli bra människor? Inte är det så att två vargflockar träffas för att deras valpar ska få leka med varandra...Nä..
Nu har ju jag turen att ha min flock, så mina valpar/hundar får ju umgås med andra hundar, på ett bra sätt, och visst, jag tycker att hundar ska ha lekkompisar, hundkompisar som de känner väl, och kan leka med, men det behöver inte vara många... Var en bra kompis till din hund, och ha roligt med den, så kommer ni långt :)
OJ, många ord jag vill få ner, hoppas det går att förstå ;) Är ni nyfikna, kom och upplev! :)
