söndag 20 november 2011

Rädsla

Ibland är man rädd, mer eller mindre rädd.. Jag kan säga att jag har varit riktigt rädd idag... på väg hem från Luleå, just norr om Gällivare såg jag en bil i diket, där folk just höll på att kliva ur bilen.. Jag stannar och tänker att dom kanske behöver hjälp, nån kanske är skadad.. ser hur två personer ramlar omkull flera gånger och hör hur dom låter.. Hör att det är "gubbar" och att dom låter rätt fulla.. ringer polisen direkt, och dom skickar nån.. "gubbarna" försöker ta sig upp från diket till min bil, men ramlar ner igen.. men till slut lyckas dom, och jag pratar med dom, kollar att allt är ok.. men dom är rätt berusade och vill att jag ska köra dom dit dom var på väg.. känner hur dom blir lite hotfulla, och jag säger att jag kan köra er, men måste bara åka å vända bussen först... jag stod redan på en liten sidoväg, så hade kunnat vända där, men dom verkade inte förstå det, så jag sa att jag åker till en P-ficka och vänder.. Jag åker till P-fickan, och stannar där, ringer polisen igen, och säger att dom får snabba på sig, innan dom smiter, eller nån annan kommer och plockar upp dom.. helt plötsligt står den ena gubben utanför bilen och undrar vart jag tog vägen.. fy vad rädd jag var, tänk om han hade vapen på sig.. vad skulle jag göra.. som tur var kom det två andra bilar till platsen, och jag lämnade gubben på P-fickan och åkte tillbaks till dom andra bilarna.. skönt att inte vara ensam.. Polisen kom oxå strax efter det, och tog hand om gubbarna.. visade sig att det låg en kille i bagaget på den lilla golfen oxå.. full som få..

Många tankar hinner snurra på så kort tid.. "ska jag bara lämna platsen" "vad gör jag om dom har nåt vapen/kniv på sig" jag var riktigt rädd och kände mig rätt hjälplös där ett tag.. men samtidigt kan man inte låta bil att stanna, det hade kunnat vara en barnfamilj.... men om jag hade kommit senare, och gubbarna hade stått på vägen för att försöka stoppa bilar, hade jag helt klart inte stannat..

Och tänk, att det finns människor där ute på vägarna, som kör i det tillståndet.. dom kunde knappt stå och gå... tänk om jag hade varit nån minut tidigare, och mött dom... tänk om dom hade krockat och skadat, kanske dödat nån annan på vägen.. Tur att det inte var fler bilar inblandade.... SKRÄMMANDE är det!!!

Resten av vägen hem körde jag lugnt...

Iaf så har helgen i Luleå varit kanonbra! Kallt har det varit, men kul kurs och bra deltagare! Själv har jag nu understimulerade hundar.. och är riktigt trött, så dom får klara sig tills i morgon :)

2 kommentarer:

  1. Vilken upplevelse! (alltså på vägen) Precis det jag kan fundera på när jag så ofta åker ensam på vägen...
    ...kanske man alltid skulle ha ngn av hundarna i bilen (och inte i burarna längst bak)? Leo skulle garanterat morra.
    Roligt iaf att din kurs gick bra ;-)

    SvaraRadera
  2. Bra jobbat Kari! Vet inte om alla skulle vågat stanna kvar på platsen som du. Tur att hjälpen kom till slut! Kram, Camilla

    SvaraRadera