Smärta och saknad...

Idag är en speciell dag.. idag skulle Jason ha fyllt 9 år... 9 år!! För 3 veckor sedan såg jag fram emot denna dag och hur vi skulle fira...
Det är ingen ålder för en aussie, de är kända för att bli gamla, närmare 16 år.. Men utveckligen i rasen är skrämmande och fler aussies lämnar oss i tidig ålder..

Att förlora en gammal hund är jobbigt, men samtidigt någon som vi är förberedda på.. att förlora en "ung" hund helt plötsligt är brutalt! Jag kan fortfarande inte fatta att Jason är borta, borta för alltid..

Jason har varit en enormt lätt hund att äga, han har varit perfekt! Visst, alla tycker väl att deras hund är perfekt, men jag är rätt ärlig i mitt hundägande, och alla mina hundar har brister, saker som jag skulle önska var bättre, men Jason, där fanns det verkligen inget jag ville ändra på, förutom hans storlek, han var lite för stor.. Men annars så var han världens lättaste, snällaste, tryggaste och vackraste hund..
Han gjorde allt för mig, inte för belöningen, men för att se mig glad! Han var enormt lätt att träna, och lätt att belöna. Han gjorde allt jag hittade på med en viftande svans och ett lugn.
Jag behövde aldrig skämmas för Jason, jag var alltid trygg med honom bredvid mig, spelar ingen roll om vi skulle in och tävla eller umgås med andra hundar eller människor, han ställde upp på allt.

Han behövde enormt lite träning, han var en klok hund.
I vallningen var han lugn och jag är så tacksam att han var min första vallhund, som lärde mig massor om vallning, hade jag börjat valla med någon av de andra hade jag nog gett upp lika snabbt igen, men nu, när Jason har lärt mig massor, så klarar jag av de andra oxå.
Han ställde upp på ASCA trials, utan knappt någon träning, gjorde saker vi aldrig gjort förut och placerade sig i topp på alla starter, han vallade ankor som en gud även om han aldrig sett ankor förut..
Mitt mål var att göra han till WTCH, men dit kom vi aldrig.. Han tog sig till högsta klassen (advanced) på får, och open på ankor.. kor skulle vi börja med i sommar..

Han tog sig från lydnadsettan till eliten på en sommar.. 16 mnd var han när han startades i elitklass lydnad första gången! Han var min första elithund och den första som tog mig till ett Lydnads championat!
Han var en gud i spåret och sökarbetet, och tog sig även snabbt till elit spår, där han oftast hade fullt på specialen, men jag hade inte tränat in lydnaden bra nog..

Han tävlades i agility utan att träna så många gånger...

Han hjälpte hundrädda människor och hundrädda hundar att övervinna sin rädsla..

Hans utställningschampionat rullade oxå in rätt snabbt och han älskade att visa upp sig i ringen, han älskade all typ av uppmärksamhet!

Han ställde upp för alla, vem som helst kunde ta in han på plan och köra med han, han var ofta med på platsliggningar där det saknades hundar, även med främmande förare som körde med han..

Han älskade draget, och gick som ledarhund på mitt spann på veckoturer med turister, där dagsturerna var kring 4 mil, och sista dagens 7 mil ledde han mitt spann hela vägen...
Han hade en arbetslust jag inte skådat i någon annan hund..

Han var min maskot, alltid med på tävlingar och åkte oftast i framsätet som sällskap åt mig som körde, han hade till och med sitt namn på passagerardörren på våran förra bil.. Han var mitt stöd och min trygghet.

Han var väldens snällast hund, med allt och alla, men samtidigt hade han enorm power, han var en tydlig ledare i våran flock, men bråkade aldrig. Om någon gick på han vände han bara på sig och väntade..
Han hittade vänner över allt, och de flesta kände sig trygg med Jason..

Han älskade valpar och var en perfekt skötare till nya valpar..

Han hade aldrig sönder nåt, även som valp var han försiktig med sina leksaker, inget hade han sönder! Även om han hade en enorm kamplust..

Han älskade vatten och slog sönder isen på sjön för att ta sig ett bad..

Jag kommer aldrig få en hund som Jason igen... aldrig ens i närheten.. Han var perfekt!

Jag hade verkligen sett fram emot denna sommaren, då Jason skulle få bli pappa, och jag förhoppningsvis skulle få ett gäng mini Jason.. Nu blir det inte så... Lusten att ta en valpkull på Takida nu är inte lika stor, även om Takida är en bra hund, så känns det för tungt just nu. Takida löper inte än, så det kan ändras, men att behöva leta hanhund känns för jobbigt..

Jag kan skriva hur mycket som helst om Jason.. det finns massor med minnen!
Saknar han så enormt mycket och frågar mig fortfarande varför??
Jason har haft ett enormt händelserikt liv, han har fått prova på mycket och varit en del av våran vardag, han har fått massa kärlek och vi kallade han ofta för våran 30 kg chihuahua.. Jag hoppas att han är nöjd med det han fått göra och att han fortsätter leva i era hjärtan!

GRATTIS Jason på din dag, och hoppas du firas stort där du är...


https://www.youtube.com/watch?v=2dlx9qpKa6M&feature=youtu.be