Sonic..

Sonic avslutade sin tävlingskarriär med ett Best in Show i fredags…

Nu är han 100% pensionerad, 5 år gammal….
Dagens veterinärbesök gav inte mycket hopp för framtiden. Röntgen visade att hans vänstra handled har kraftig artros, och även förändringar i den högra leden.
För snart två år sedan fick Sonic en fraktur i ett sesamben, som inte läkte ihop så förra sommaren opererades benet bort, och han återhämtade sig riktigt bra! Ny röntgen i januari, efter att han börjat halta igen, visade att det såg jättefint ut, men att han hade ett ledband i armbågen som var slappt. Så träning av det stod på schemat, något som också gick fint!
Men igår började han halta kraftig på vänstra benet, och två av tårna på tassen var platta, han trampade även ”över” och på en större yta av benet än endast tassen. Även en tå på högra tassen var platt..

Sonic är en enormt stärk vilja och han visar sällan smärta, vilket gör det svårt att veta när han har ont, eller något är på gång att gå sönder. Det går oftast så långt att han går sönder innan han visar något..

Ett liv som sällskaps hund är inget som Sonic fixar, han är enormt aktiv, och mår dåligt av att inte få vara med, något han har fått leva med större delar av de senaste åren. Men när man lever på hoppet om att det kan bli bra, för det har faktiskt funnits en chans att det kan bli bra, så står jag ut med att se min clown må dåligt för att han måste vara lugnt. Men den bästa lyckan är att se han springa igen, som bara han kan..

Artros finns det inte mycket man kan göra åt, förutom att ge han det han behöver för att försöka bromsa utvecklingen. Hans tår tar stryk och snart har han inte senor som klarar av att bära honom.. Han väger ”bara” 24,5 kg idag, inte supertungt för att vara en stor aussiehane, men hans kropp klarar inte av det hans skalle klarar av…

Sonic är en enormt glad och sprallig hund, så rolig att jobba med, och snygg som få! Jag har levt i hoppet om att kunna tävla honom igen nu till hösten, men så blir det inte. Visst, tävling är inte allt här i världen, men för Sonic är träning allt.. han älskar att träna!!  Och vad ska vi träna nu? När hans tassar inte ens orkar bära honom?  
Sonic som inte har svans, så han viftar på huvudet i stället när han är glad..
Som gör alla sina konster samtidigt när han vill ha sin boll…
Som visar upp sig som den stjärna han är..
Som alltid glider ner från soffan med ett dunk….
Sonic är och blir våran clown!

Livet är hårt! Saker som inte får hända händer, när vi minst anar det, eller förväntar det. Mycket händer i vårat liv just nu.. och allt verkar komma samtidigt, men det som inte dödar härdar..

Sonic är kvar hos oss, och kommer stanna hos oss till hans kropp inte vill mer. Jag kommer att njuta av varje minut med honom, för man vet aldrig när det tar slut… Han kommer få leva fullt ut, och ingen mer vila, även om det förkortar hans liv, så vill inte han ha ett liv där han måste vara försiktig, för att vara försiktig, det är inte Sonics grej, han vet nog inte vad det är..

Min älskade nallebjörn…. Varför ska livet vara så hårt??